Runornas magiska kraft

När oron växer och det känns som tankarna “står i brand” då brukar jag sätta mig med mina runor. Min önskan är att se lite längre framåt i tiden. Och kanske lite tillbaka, hur i alla sina dagar kunde det bli som det blev. Jag brukar för det mesta använda min mormors slitna gamla trärunor, handgjorda av mormors far en gång i tiden. Det känns nästan som om generationers vishet pratar med mig när jag känner dom i handen. Ordet runa betyder ju hemlighet eller viskning. Min mormor brukade säga “själens viskning”, från den som frågar.

Runorna sägs fungera annorlunda än korten. Korten tar emot dina energier och svarar på dina frågor så som runorna, men runan är också en talisman i sig själv. I runan sägs många tusen år av magi och visdom finnas.

Just nu har jag runan Naudhiz i fickan, en nödruna för att den inre elden ska friges, så vi får hjälp hjälp och kraft. En runa för att vår önskan ska bli sann, en runa som till och med ger kraft år solen, likt nödelden som tinar frosten – hjälper oss i svåra situationer helt enkelt.

Vikingatidens runstenar finns kvar, men nästan allt som skrivits på trä är förlorat. Men mycket finns kvar ändå och nu närmar sig Ostara, Vårdagjämningen, festen när jungfrugudinnan slår upp portarna till våren. Ostara är vikingarnas gudinna för månen och våren. Högtidens runor är Raidho, hjulet och ritten, bra för alla former av resor. Berkhano, björken eller modergudinnan och Ingwaz. fruktsamhetsguden och härdens gud. Man ristade hans runa i väggen för beskydd.

Runtecknet som någon ristat in på en trädgren i nutid är Ansuz, munnen – talets gåva, Oden, guden. En inspiration för för visdom och kommunikation. Den fornnordiska dikten säger att allt tal är visdomens stöttepelare – det vi säger och hur vi säger det, det kan betyda allt. Så vakta dina ord. Tecknet är bra för fortsatt tur eller för att få sin tur tillbaka. Jag skulle till exempel alltid ha en Ansuzruna i fickan på en anställningsintervju.

Med ljus och lite extra kärlek från tant medial, Laura