Orosmoln….

När orosmoln drar in och påverkar våra och känslor, då är det lätt att hamna i en negativ fas. Oron som finns runt omkring oss, påverkar oss även på insidan. Man känner sig rädd för att inte duga, vara värdelös och ensam. Eller problemen hopar sig och man hittar ingen lösning. Vi, kvinnor som män, har alla sådana perioder. Det är väl bara, att en del är bättre på att dölja sin oro än andra. Om det nu är bra, bäst är nog att ta hand om sin oro och agera ut den.

En klok människa har sagt, att se på livet med optimismens ögon kan vara ett sätt. Det innebär att hitta guldkornen i livet, gott och bra, trots allt som är skrämmande eller svårt. Vi kan välja om vi vill se saker och ting ur en positiv eller en negativ synvinkel. Finns det något vi kan göra för att minska vår oro. Ta reda på fakta för att se om oron är befogad, se om vi kan lösa problemet. Vad är det värsta som kan hända? Släppa problemet när vi gjort vad vi kan. Inte ta ut svårigheter i förskott. En del av oss är mer sårbara än andra, har vi blivit “övergivna” och inte fått tröst när vi var små är det lättare att fastna i förtvivlan. Tryggheten saknas. Vi har alla olika förutsättningar. Ibland kan det vara bra att prata med släkt eller vänner, någon man har förtroende för. Acceptera helt enkelt din oro. Inse att du kan leva bra trots den. Låt den inte förstöra ditt liv, utan gör det du längtar efter. Hemmet kan och ska vara en plats för avkoppling och trygghet. Skapa ett hem som ger dig glädje, lugn och ro. Där du kan ge dig själv avkoppling i form av filmer, böcker eller andra upplevelser som stärker dig.

En annan källa till hopp och trygghet är naturen. En skogspromenad när rimfrost eller snö ligger på granarna och det knarrar under skorna, att se ut över vattnet i skymning eller gryning och se ljuset från en stuga spegla sig. Tillbringa tid i naturen och se årstidernas växlingar. Det ger känslor som är svåra att beskriva med ord och som stärker vår grundkänsla. Vi ska komma ihåg att livet kan vara gott. Var dag har sin egen plåga, säger ordspråket. Så vi får ta en dag i taget och försöka fundera ut, hur vi ska kunna sluta oroa oss för vad som ska hända.

Med kärlek och ljusa tankar från Laura