Skogens mysterier och mirakel

Att kunna vandra fritt i skogen är det bästa som finns för mig. Sverige är helt fantastiskt med allemansrätten – att man får gå in i skogen och njuta är så viktigt. Skogen växer, ger kraft och syre. Förutom det ger den lingon, blåbär, tranbär, hjortron och mängder av svamp och vilda örter. För mig är skogen också en plats för magi. Jag har en liten skogstjärn ett par kilometer hemifrån, dit jag ofta går för att meditera, men fram till 1 september även för att simma. Har faktiskt varit där ett par gånger nu i veckan, men det var rätt kallt.

Det pratas ibland om gående meditation, men har aldrig hört talas om simmande. Iaf är det nog så man skulle kunna kalla mitt simmande i tjärnen. Jag älskar att glida fram i tysthet i vattnet, räkna andetagen och låta tankarna fladdra omkring, medan jag lyssnar på skogens alla ljud. Det är så rogivande, att jag känner mig helt lugn när jag kliver upp ur vattnet.

Promenaderna i skogen ger mycket mer än en promenad i stadsparken. Ensamheten gör att det känns som att kommunicera med hela universum, när man tänker stilla för sig själv. Ingenting som stör kommunikationen och man känner sig som en del av det stora hela. Intuitionen är vinnaren. Man ältar inte på skogspromenaden, utan man lyssnar mer på själens viskning när inget stör runt omkring. Man är ett med naturen.

Skogen känns som en magisk plats, full av skogsvarelser, ett virrvarr av mystiska växter och sagolika blommor. I gammal folktro har det funnits mängder av övernaturliga väsen. En del ansågs farliga, andra kunde vara vänliga om de blev väl behandlade. Det finns ensamstående, som skogsrået, bäckahästen och näcken. Kollektiva är trollen, dvärgar, diser, älvor och alver. Häxorna tillhör de kollektiva. Under antiken sågs de som människor som kunde utöva trolldom. Då fanns en övertygelse om att människor hade makten att utöva magi av olika slag. Sen fanns det dödsväsen – det är avlidna, ensamma personer som av olika skäl går igen. Känns inte så säkert, att de inte finns.

Under 1900-talet har begreppet häxa blivit populärt inom nyandligheten där man vill hitta tillbaka till en andlighet som anses ha blivit avförtrollad. Häxorna har en tro på krafter i växter, månen och annat som inte accepteras av vetenskapen. Hur det nu än är ger skogen oss mycket av livskraften vi alla behöver. Om med eller utan skogsvarelser.

Men visst känns det lockande att tro, att det där inne i skogarna finns små flitiga varelser som styr och ställer.

Med Ljus och kärlek från LAURA