Tuff tant i trollskogen

Vad gör man inte när man lovat spådom, men skogen känns fylld med trolska väsen i dimman och mörkret. Det är bara att ge sig ut för att vara på plats mellan 3 – 4.00, som sägs vara den bästa tiden, särskilt för kontakter med andra dimensioner. Jag har ju mina “trollängar” i närheten, “ängar” av vattenslipade stenar, ett ställe där ingen stör och där det alltid är möjligt att tända en eld utan brandrisk.

Känner mig nästan  som en “riktig” spåkvinna från Vikingatiden, som ska utöva seidr och bege sig på en astralresa till okänd ort. I Skandinavien har vi ju en  egen rik fornnordisk, magisk tradition som bygger på naturen och kunskapen om terrängen där den utövas. I Sverige har vi många fantastiska platser, just för magiska ritualer.

Dimman gör sitt till förstås, att fantasierna börjar flyga runt lite extra. Tänker på Freja, vår egen stora gudinna från vangudarna, som till och med lärde guden Oden från asagudarna seidr-konsten och allt om spådom med runor. De båda räknas som de viktigaste från vikingatiden. Till Freja offrades under tusentals år smycken, vapen och andra offergåvor i så kallade “käringsjöar”, våt- och sumpmarker som vi har gott om i vårt land. Runt mina trollängar finns ett par små “sumpiga” insjöar, som liknar dessa “käringsjöar”, där jag verkligen skulle vilja veta vad som finns gömt.

Med magi och dolda hemligheter….