Runläggning i tysthet

Sitter ofta på kvällen och lägger mina runor. Har en handskriven dagbok från min farmor, där hon brukade skriva ner, inte bara resultaten från sina runläggningar, utan även de funderingar hon hade medan hon blandade runorna, hur hon hade rengjort dem och allt annat hon gjort. Vilka kristaller hon lagt ut och varför, kanske varför hon använt just den rökelsen en alldeles specielll dag.

Känns ibland som att gräva i en riktig skattkista, säkert skrivet med hoppet om att få lämna vidare sina erfarenheter till nya generationer. Så nu sitter jag här och läser och får förståelse för varför hon så ofta använde vissa konstellationer. Varför hon i vissa situationer lade en viss kristall under läggningen för skydd, pengar, framgång, hälsa eller annat. Varför rökelsen varierade med årstiderna och önskningarna. Hon sökte heller aldrig svar har jag märkt, utan hon ville ha vägledning.

Kanske därför hon var så förtjust i runorna, som ju inte bara används vid spådom utan även hjälper oss vidare som talisman. När jag sitter där och bläddrar, känner jag att hon är närvarande, nästan som om ville ha koll på om jag sköter mig. Inom mig säger jag tyst “Ja farmor,  jag följer i dina fotsteg och hoppas att en dag bli lika bra som du”.

Med kärlek, tänd rökelse och kristaller….